lördag 20 december 2008


Det rinner tårar från dina vackra ögon.Men allt är för sent.
Jag är ledsen om jag skadat dig.
Men jag känner en smärta, tusenfalt värre än din.
Att veta att jag är den, som orsakade dig smärta,det plågar mig som brännande eld.
Jag saknar dig.Vill ha tillbaka vad vi en gång hade.
Vill ha dig här hos mig.Som min.
Tro mig, jag önskar att det fanns ett sätt, ett annat sätt.
Att allt kunde bli som förr.
Du är det vackraste,den underbaraste, och den enda. Jag älskar dig.
Det var aldrig meningen att såra dig.
Men jag måste ju berätta sanningen.
Jag känner mig så hemsk för allt jag gjort.
Har aldrig velat såra dig men nu blev det så.
Jag förstår om du aldrig förlåter mig.
De ända jag vill är att du inte är ledsen.
Om du dör, så dör jag.
Snälla förlåt mig…

1 kommentar:

Anonym sa...

ja de e inte lätt med kärlek, men misstaget är ju redan gjort tyvärr, om de är det du syftar på