Förändra sig kan ingen, men bättra sig kan alla..

Som en bomerangeffekt kom jag tillbaka från där ja somna. Det var ju inte direkt så att man hoppade av glädje när min kära farmor ringde i söndags och bad mig komma med till Ljungsbro och därefter Motala för att hjälpa till att bära möbler! inte ens ett litet skutt fick hon! fan när man var bakfull som ett helvete o helt jävla lelös i kroppen kände mig som en våldtagen sengångare på motorolja. Men jag hade ju lovat, och när det gäller familjen finns det inga ursäkter till varför man inte kan hjälpa till, det är en förbannad skyldighet hur man än mår. men det är ja ju rätt ensam om att tycka. men så var det ju inte mycket att bära vilket ja tackar prästen för! men phew så jävla tunga gammla jävla 1800tals bädsoffer kan va, fan värre än tvättmaskiner. Och med en farsan sur som en citronlärka som fräste o svor och en farmor som höll predikningar med pekfingret i högsta hugg fick mig att önska att man aldrig tog huvudet ur toastolen o svara i telefonen överhuvudtaget.